Sökmotorleverantörer måste inte ta bort referenser i alla versioner av sökmotorn

Igår, den 24 september 2019, kom ett avgörande från EU-domstolen (Mål C-507/17). Avgörandet gäller i vilken omfattning sökmotorer, som till exempel Google eller Yahoo, behöver ta bort träffar på enskilda personer.

Rätten till radering aktualiserades bland annat genom ett tidigare avgörande från EU-domstolen där det konstaterades att en enskild kan begära att inte kunna bli hittat via Google (som var part i ärendet). Det som konstaterades i rättsfallet från 2014 (Mål C-131/12) var att information som är otillräcklig, irrelevant eller inte längre relevant, eller överflödig i relation till syftet med behandlingen och i ljuset av tiden som gått ska raderas från sökträffarna om den enskilde begär att informationen ska raderas. Denna rättighet är kvar, och tydligt införlivad i Dataskyddsförordningen som rätten till radering.

Det som är nytt domen från igår är att det förtydligas att även om en sökmotor ska tillgodose rätten till radering inom EU, så kan inte EU-lag sträcka sig till resten av världen. De versioner av sökmotorn som används utanför EU träffas därför inte av en begäran av radering under Dataskyddsförordningen, istället måste den enskilde hänvisa till lagen i det land där sökningen gjordes.

I praktiken innebär det här att en person som använder en VPN-lösning (Virtual Private Network) för att lura internetet att den befinner sig utanför EU kan hitta länkar via sökmotorer som inte går att hitta via sökmotorn inom EU.

En pressrelease från EU-domstolen är bifogad.

I tjänsten

Joakim Söderberg
Myndighetschef Datainspektionen

Publicerad 25.9.2019
Uppdaterad 8.10.2019