EU-domstolen klargör användningen av sociala media 

EU-domstolen har klargjort ramvillkor för det digitala sociala nätverket Facebook. Domen gäller alla sociala medier.  EU-domstolen tog upp operatörens behandling av känsliga personuppgifter, villkoren för ett giltigt samtycke och inverkan av Meta Platforms dominerande ställning på marknaden.  

Operatören bakom Facebook är Meta Platforms Ireland. Den tyska federala konkurrensmyndigheten förbjöd operatören att fortsätta med vissa saker i Facebook eftersom det baserade sig på missbruk av dominerande ställning och stred mot dataskyddsförordningen (GDPR). Operatören förde det till domstol. Domstolen bad om ett förhandsavgörande av EU-domstolen. EU-domstolen gav sitt förhandsavgörande 4.7.2023. 

Bakgrund 

Den ekonomiska modellen för det sociala nätverket Facebook bygger på att verksamheten finansieras genom online-reklam som är riktad särskilt till nätverkets privatanvändare.  Det görs tekniskt möjligt genom att skapa detaljerade användarprofiler av alla som använder Facebook och Metakoncernens övriga onlinetjänster.  

För att kunna använda Facebook måste du i samband med registreringen godta Meta Platforms användningsvillkor, vilka inbegriper bolagets integritets- och cookiepolicy. Med stöd av användningsvillkoren samlar Meta Platforms in uppgifter om dig, inte bara de du själv lämnar när du registrerar dig, utan också från dina aktiviteter på Facebook och utanför Facebook. De här upplysningarna om dig kopplas samman med ditt Facebook-konto. Också upplysningar från Meta Platforms andra online-tjänster, däribland Instagram och WhatsApp, samlas in. Andra off-Facebookuppgifter som samlas in om dig är besök på webbplatser och tredjepartsapplikationer.  

En samlad överblick av alla dessa uppgifter gör det möjligt att dra detaljerade slutsatser om dig.  

Den tyska federala konkurrensmyndigheten förbjöd Meta Platforms Irelands krav på att privatpersoner, bosatta i Tyskland, måste godta att off-Facebookuppgifter samlas in om dem för att alls kunna använda Facebook. 

EU-domstolens dom C-252/21 

Domen har central betydelse. I ett förhandsavgörande ges EU-domstolens rättsliga bedömning till den nationella domstolen, som har att fatta det slutliga avgörandet. I praktiken kan den nationella domstolen inte bedöma saken på annat sätt än EU-domstolen.  

Nödvändighetskriteriet för behandling i allmänhet 

  • GDPR: För att behandla personuppgifter överhuvudtaget ska behandlingen vara nödvändig. Den enda lagliga grunden för behandling som inte kräver nödvändighet är samtycke.  
  • EU-domstolen: behandlingen är nödvändig endast om behandlingen objektivt sett är oundgänglig. Alltså: för att insamling och annan behandling av personuppgifter ska passera nödvändighetstestet när en privatperson registrerar sig på Facebook och operatören hänvisar till att behandlingen är nödvändig för att fullgöra avtalet med privatpersonen, ska insamlingen och den fortsatta behandlingen av personens personuppgifter objektivt sett vara ett måste. Behandlingen måste vara en förutsättning för att avtalets huvudändamål ska kunna nås. Domstolen betvivlar att det är fallet. Den nationella domstolen har att avgöra frågan. 

Samtycke och missbruk av dominerande ställning 

  • GDPR: Ett samtycke ska vara uttryckligt och givet av fri vilja efter att den som ger samtycket har informerats om alla följder av att ett samtycke ges.  
  • EU-domstolen fann att Facebook har en så dominerande ställning att användarens faktiska valfrihet kan påverkas. Den här ojämlikheten mellan operatören och användaren är en viktig faktor i bedömningen av om användaren lämnat sitt samtycke frivilligt. 

Känsliga personuppgifter får inte behandlas 

  • GDPR: Insamling av känsliga personuppgifter är i princip förbjuden. Känsliga personuppgifter är till exempel upplysningar om hälsa, ras, etniskt ursprung, politisk eller religiös övertygelse och sexuell läggning.  
  • EU-domstolen fann att operatören verkar samla in och behandla (till exempel sammankoppla) känsliga personuppgifter om både användaren och andra personer. EU-domstolen lämnade till den nationella domstolen att avgöra det.  

Hela domen på EU-domstolens webbplats